Nu är det gjort!

Hej!

Patrik skrev för ett par dagar sen att han till slut kände sig lugn efter vad jag gjorde i tisdags, att han inte längre var orolig inför loppet. Då undrar ni säkert vad jag gjorde? Ja, ni gissar rätt. Jag sprang en mil för första gången i mitt liv!

Det var visserligen på löpband, och det var varvat med lite gång, men 1 mil är alltid 1 mil! Jag varvade 0,2 km gång med 1,8 km löpning, så totalt 1 km gång och 9 km löpning. Det går inte snabbt, jag landade på 88 minuter. Men 1 mil är alltid 1 mil.

Nu är det två dagar kvar till Milspåret, och jag börjar faktiskt bli ganska nervös. Patrik har svårt att förstå vad det är att vara nervös över, men det är allt från det praktiska till resultatet. Jag har ju aldrig ens stått vid sidan av och tittat på ett lopp! Och jag är rädd att jag kommer att ta ut mig tidigt och sen behöva gå resten av vägen. Eller att mitt knä inte ska hålla. Det finns så mycket som kan gå fel! Och det längsta jag sprungit utomhus är fortfarande bara 4 km. Det vore inte roligt att komma i mål sist..

Men jag har satt upp ett nytt mål för mig själv, jag ska springa Tjejmilen i Augusti. Så det jag behöver uppnå på tisdag är att ta mig runt loppet för att sedan ha ett resultat att förbättra. Det är iallafall vad jag försöker intala mig själv!

Och oavsett vilket så har jag nyss sprungit en MIL för första gången någonsin. Sätt det i perspektivet att jag började springa i februari och i november inte hade tränat på fyra år. Det är jag riktigt, riktigt nöjd över.

Kram Sara

---